I helgen bestämde jag mig att fly staden Stockholm för att söka ensamheten i nordvästligare delar av Sverige. Jag hamnade nära sjön Siljan, i en liten stuga i skogen som man värmde upp genom att elda i den öppna spisen.
En av anledningarna till min skogsflykt var att förbättra mina kunskaper inom området mykologi. Man kan säga att när jag i fredags gav mig iväg inte kunde någonting alls, så jag började från början. Jag traskade runt i skogen och plockade allt som såg ut som svamp i en stor plastpåse. Ganska snabbt hade jag fått ihop några kilo och det rann kraftigt i mungipan när jag tänkte på läckerheterna i den fräsande stekpannan. Tillsammans med en svampbok skulle jag sedan på gammalt Linnémanér klassificera de olika små svampkropparna. Detta visade sig vara en omöjlig uppgift. Hur mycket jag än försökte blev jag inte säker på en enda. Hur mycket jag än jämförde bilder med verkliga exemplar och läste beskrivningar så blev jag bara räddare och räddare. Det gick inte att se på svampen om den var farlig eller inte. Det slutade med att jag fick åka ner till den lokala handeln och köpa lite champinioner från Baltikum. Med detta vill jag säga att fast du har guider och du hört hur många gånger som helst vilka som inte är farliga och så vidare, så går det inte att se. Du kan aldrig vara säker om du inte är en gammal mykolog. Och är det något jag vet, så är det att mykologer enligt undersökningar alltid skyddar sig med kondom. /Johan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar