Dagen efter

Plötsligt är allt bara tyst. Gatorna utanför ligger öde och alla människor som verkat så intresserade igår har bara försvunnit. Allt ljud och liv har upphört. Efter alla förberedelser och planeringar så var dagen bara över. Nu kommer tomheten och saknaden, nu börjar efterarbetet. Det ser mörkt ut. Ljuset finns där framme men jag kan inte se det. Jag vet att det bara är "att bita ihop" och "kämpa på", men det är svårt. Det känns så jävla länge. Idag är det ett år kvar till nästa klamydiamåndag. /Johan