När jag var ungefär tretton fick jag ett paket hem en dag. Det stod "Grattis snart är du en kvinna". Det var Always eller Libresse som hade räknat ut att jag borde börja menstruera snart. I broschyren var det bilder på coola tonårsflickor som utstrålade självsäkerhet och i deras axelremsväskor låg det bindor. Jag skulle alltså snart komma med i den kvinnliga gemenskapen. Jag såg framemot det. Bli en i gänget. Få det som biologiläraren pratade om: lår, rumpa, bröst, finnar, svett och så mens. En spännande tid väntade.
I all menspropaganda som man möter står det att mens är naturligt och får man mens vet man att man är normal och att kroppen fungerar som den ska. Mens är kanske roligt att ha de två första gångerna man får det. Men annars är det faktiskt inte så roligt. Kvinnor pratar om mens på fyra sätt:
1. Jag har mensvärk- har du värktablett?
2. Har du binda/tampong jag kan låna?
3. Jag har mens den veckan. Kan vi åka till Thailand/Mallorca/Kanarieöarna veckan efter?
4: Jag fick mens idag så jag är inte gravid.
Kvinnor har ingen speciell mensklubb och om det finns en kvinnlig gemenskap har den inget med mens eller ägglossning att göra.
/Viktoria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar