Den sega heteronormen

En dryg vecka efter det att Pridefestligheterna tagit slut så kan man konstatera att medias ljus på och intresse för HBT-frågor gått ur tiden. Underbart är kort! När jag är ute och föreläser brukar jag roa mig själv med och oroa publiken med att plötsligt under föreläsning ställa frågan: "Ursäkta mig, men är det någon som är heterosexuell här?" För en tid sen hade jag ca 350 st lärare och personal inom barnomsorgen i en medelstor svensk kommun framför mig. Ingen, jag säger ingen räckte upp handen för att komma ut som heterofil. "Oj", sa jag, "jag hade ingen aning om att jag skulle träffa så många bögar och flator från er kommun idag." Folk ser förvirrade ut men så småningom har poletten trillat ner och en efter en räcker upp handen. Då säger jag: "Nej stopp, ta ner era händer ni behöver inte alls komma ut som heterofiler här idag. Det var inte min mening att outa någon." Jag tar chansen och spinner ett resonemang kring hur stark heteronormen är. Den är så grundmurad att många, kanske de flesta, heterosexuella människor inte ens tänker på sin sexualitet som en läggning. Det här pedagogiska greppet lärde jag mig av homo-ombudsmannen George Svéd. Tack för det!
Olle Waller