Ideal eller verklighet

I morse när jag satt på T-banan på väg till mitt älskade Lafa så blev jag vittne till något jätteknäppt. En mamma kliver på tåget tillsammans med sin 8-9 åriga dotter. Mamman pratar på forcerat i hög ton och verkar på ett udda sätt extremet angelägen om att vi alla ska se henne. Dottern en söt liten flicka med håret uppsatt i prydliga tofsar följer tyst efter. De sätter sig en bit ifrån där jag sitter och dottern sträcker sig efter ett ex av gratistidningen City. "Nej stopp", skriker mamman och sliter till sig tidningen, " jag måste kontrollera att det inte står något otäckt som du inte ska läsa". Mamman bläddrar igenom tidningen halvt bortvänd från dottern så att hon inte ska riskera att se något av vad som tilldragit sig i den verkliga världen. Efter censurgenomläsningen räcker hon över tidningen till dottern och säger "här, det här handlar om fotboll det kan du läsa". Dottern läser lydigt om ryska och spanska fotbollsprestationer. Mamman ser sig triumferande runt omkring och tycker säkert att vi borde applådera henne och tänka "vilken fin och ansvarsfull mamma som vill skydda sitt barn från den den otäcka verkliga världen". Själv tänker jag "men herregud är det möjligt att någon kan tro att man rustar sitt barn för ett liv i denna värld genom att låta det gå med skygglappar i en idylliserad fantasivärld". Jag tänker på vad en vis gammal man sa en gång "Det går inte att gå omkring och vara livrädd för framtiden det är som att sluta äta för att man är rädd att sätta i halsen och kvävas"
Olle Waller